Historia

Rashistoria

År 1868 återvände Lord Robert Napier och hans fru mrs Barret-Lennard från en militärexpedition i Abessinien (nuvarande Etiopien) till England. De hade med sig en tickad katt som de kallade Zula. Även om Zula knappast var stammor till abessiniern så väckte hon intresse med sin exotiska skönhet. Tidningen Harper ́s Weekly rapporterar från Crystal Palace Show i december 1871 i Hyde Park, London: ”Tredje pris tilldelades den abessinska katten. Den infångades under det senare abessinska kriget och dess mest utmärkande drag var dess vefyllda uppsyn. Den verkade missbelåten med sin plötsliga upphöjdhet till berömmelse, längtande efter sin barbariska frihet på den gamla goda tiden under Kejsar Tewodros II styre.”

Anlaget för den speciella, tickade pälsen introducerades sannolikt till den engelska kattstammen via flertalet andra katter som tagits med hem till England av kolonisatörer, handelsmän och sjöfarare. Studien ”The Ascent of Cat Breeds: Genetic Evaluations of Breeds and Worldwide Ran-dom-bred Populations” från 2008 fann att abessiniern har genetiska markörer som är gemensamma för både katter i Sydostasien och västerländska raser, vilket tyder på att katter från både Asien och Europa användes för att skapa rasen. Inhemska gatukatter med tickad päls återfinns fortfarande i Nordafrika, Mellanöstern och Asien.

Åren 1953 och -54 importerades de första abessinierna till Sverige från England av Karen Schmidt, med stamnamn Snorrehus. Hennes uppfödning la grunden till den svenska abyn. De enda kattraser som fanns stambokförda i Sverige då var ”Svensk Huskatt, Angora, Siam, Russian Blue, Birma, Abessinsk och Manxkatt”.

Raskattuppfödning fick stå tillbaka under kriser och krig. Hängivna brittiska uppfödare byggde upp abessiniern på nytt efter andra världskriget från ett par dussin katter. Kanske inte helt renrasiga. Viltfärg var då den enda godkända färgvarianten, och ungar med fel färg eller pälslängd smusslades undan.

Sorrel

Några uppfödare började på 1950-talet ta tillvara de röda abyungar som föddes och färgen godkändes 1963 i Storbritannien och USA. År 1964 importerades de första röda abessinierna till Sverige från Holland. Färgen godkändes 1966 inom FIFe. Sorrel blev nytt färgnamn 1979, när det visade sig att genen som gav färgen var en variation av choklad och inte samma anlag som ger äkta röda katter.

Blått och fawn

Hos Jan Högberg, med stamnamnet af Silverbäcken, föddes 1970 helt sensationellt en så kallad regnbågskull. Det innebär att alla fyra färgerna viltfärg, sorrel, blå och fawn var representerade. Det var de första blå och fawn abessinierna i Sverige. Jan möttes av ett massivt motstånd från andra uppfödare som menade att hans katter inte var renrasiga. Men i både England och USA föddes också blå och fawn abyungar redan under 1960-talet. Färgerna godkändes på 1980-talet.

Somali

Även oönskade långhåriga ungar som föddes då och då inom abessinieraveln gömdes undan tills den amerikanska uppfödaren Evelyn Mague började att ta dem tillvara på 1960-talet. Hon efterlysta fler långhåriga abessinier till sin avel och fann att även andra uppfödare på olika håll i världen redan avlat på dem i flera år.

Namnet somali fick rasen för att markera släktskapet med abyn: landet Somalia ligger granne med Etiopien, f d Abessinien. 1977 godkändes rasen i USA av CFA. FIFe och SVERAK godkände somalin 1982, samma år som Sveriges första somali Sanddrops Lucy importerades av Gudrun Calvert (Sinian) från Norge.

Silver

Silver var en tidig abessinierfärg som finns beskriven redan vid sekelskiftet 1800-1900. Senare uppfödare föredrog viltfärgen och selekterade bort silver.

I England återinfördes silvergenen till abessiniern på 1960-talet via svartsilverspotted brittisk korthår. Den dominanta silvergenen tar bort pigment ur hårstrået, speciellt vid basen av hårstrået och i de ljusare banden i agoutipäls. I Holland och Norge användes under 1970-talet chinchillaperser i silveraveln. I Sverige startade Barbro Helmer (Baheras) på 1980-talet ett kontrollavelsprogram där silverfärgen kom från silverspotted europé. Den första silversomalin importerades till Sverige 1987.

Silverabessinier och -somali har ofta en oönskat varm grundfärg, då avelsbasen ännu är för liten för att para enbart silver med silver. De tidigare abessinierfärgerna har i många generationer avlats med målet att ha väldigt varm färg (=mycket rufism). Vilket kräver en målmedveten avel för att på sikt uppnå en rent vit grundfärg (=utan rufism).